Åkte dit med maken för en stund avkoppling och eftertanke efter allt som hänt. Vi satt på en flytbrygga, lyssnade på vattnet kluckade mot stranden och på tyska turister som satt på andra sidan sjön. En ro givande stund helt enkelt. Vi behövde den flykten från verkligeten en stund.
Fortfarande så har det traumatiska som hände i somras inte sjunkit in. Det kommer nog aldrig göra det... Vill helt enkelt inte acceptera det faktum att min svåger, som alltid haft en stor plats i mitt hjärta, inte finns längre.
Han kommer dock alltid ha kvar platsen i mitt hjärta.
Jag saknar dig M. Vila i frid. @-->----
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar